Virus i nyhetsrapporteringen?

Dagarna går, restriktionerna består. I eftermiddag väntas dock folkhälsomyndigheten tillkännage en liten justering av begreppet ”70 plus”. Alla i den gruppen känner sig liksom inte gamla och skröpliga, väldigt många är faktiskt påfallande vitala. Detta faktum verkar ha nått folkhälsomyndigheten nu - och det är klart: sen insikt är bättre än ingen insikt alls. Kanske sätts den nya riskgruppsgränsen vid 80, fast mera troligt vid ”75 plus”. Att människor skulle få bestämma själva över sina öden och äventyr är uteslutet, den rätten upphörde för tre månader sedan. På goda grunder, jag vet. Coronaviruset skojar man inte bort. Å andra sidan stänger man inte ute det heller, inte ens genom kraftfulla inskränkningar av normalt mänskligt liv. Nu säger du kanske ”men kolla på Danmark, Norge, Finland, de har stängt ner mycket tuffare och har bara 1000 döda tillsammans, Sverige ensamt har 4000”. Då skulle jag kunna kontra med Italien, Spanien, England, länder som infört närmast undantagstillstånd och lik förbannat drabbats av dödstal som vida överstiger Sveriges. Men det gör jag inte. Statistik av det slaget är bara ”luft”, lösryckta siffror från olika sätt att räkna. Och makabert nog även olika sätt att värdera människoliv: många länder exkluderar äldreboenden (eller liknande) från underlaget. F ö ser jag en tragikomisk jätterubrik på sidan A6 i dagens Sydsvenskan. ”Över 4000 döda - Tegnell positiv”. Verkligen? I samma tidning läser jag på Sporten att Sydsvenskan fått ”exklusiv rätt att närvara under ett träningspass för FC Rosengårds fotbollsdamer”. Inkluderande, håll i er nu, tillfälle att intervjua några av spelarna ”på distans”. Ja, herregud. Man kan väl konstatera att Sydsvenskans nye chefredaktör haft lite otur i upptakten. Att behöva stå som ytterst ansvarig för sådana här nyhetsvärderingar - och rubrikformuleringar - kan inte vara kul.