Nådastöt åt sommardrömmar

Svensk, bliv i ditt län. Endast så kan gårdagens nya direktiv från regeringen, alias folkhälsomyndigheten, uppfattas. Inga bilresor längre än två timmar, inga tåg, bussar eller färjor ut i det fria. Flyg? Ännu mindre, finns knappt på kartan. ”Hemester” är tidens semester, så att säga. Restriktionerna gäller fram till den 15e juli. Minst, underströk statsministern. Eller om det var utrikesministern. Såvitt jag förstår betyder det att även fotbollsallsvenskan kan hälsa hem, start efter 15/7 omöjliggör definitivt genomförandet av ett normalt seriespel. Mig kvittar det. Jag har tröttnat, vant mig av. Men det är trist för de närmast berörda: klubbar, spelare, eldsjälar på olika nivåer, supporters. Inom alla idrotter, inte bara fotboll. Värst av allt är förstås att isoleringsstrategin fortsätter för överskådlig tid. Trots allt ihärdigare expertvarningar om dess konsekvenser. Depression, demens, diverse andra livshotande sjukdomstillstånd; väldigt mycket av detta hämtar sin näring i social isolering. Och hårdast drabbar åtgärderna dem de avser att skydda: äldre-äldre, inte sällan redan ensamma i livet. Om det inte vore för de barn och barnbarn som de nu inte får träffa. Utom på egen risk då...och det är det inte många som vågar, skräcken är naturligt nog starkare än modet. När budskap ”uppifrån” hamras in dagligen blir det till slut omöjligt att stå emot - om man inte vill bli kallad lagbrytare. Själv balanserar jag nog på gränsen. Om ett par veckor beger jag mig nämligen till Småland för några dagars fiskesemester. Bilresan upp tar två timmar. Okej, lite drygt kanske. Hoppas Ödet förlåter mig.