Orättvist men oemotståndligt

Mästarnas mästare är en slitstark tv-klassiker, om än på sportsligt tvivelaktiga grunder. Att tussa ihop 60-plussare som lagt av med aktiv idrott för länge sen med hälften så gamla ”mästare” som slutat alldeles nyligen, det blir ju som det blir. Orättvist. Delvis oseriöst. Om inte den gamle heter Stenmark, undantagsfenomenet som faktiskt vann Mästarnas mästare när han var runt 55. Bra tv är det hursomhelst. Underhållande, sekvensvis rörande. Dessutom lärorikt. Ja, även för de gravt sportnördiga. Vem hade hört talas om Pernilla Johansson, kampsportsmästare? Henrik Wingstedt, friåkare på skidor? Två exempel ur årets startfält - till raden av doldisar som passerat genom åren. Tycker nog att detta är programmets styrka: ingen är för liten, inget är för smått, alla får va’ med. Somliga får sin stund i ljuset retroaktivt, andra bara förlänger sin. Mixen gör helheten, så att säga. Och inget blir sämre av att programledaren heter Micke Leijnegaard. Lågmäld och sympatisk, mån om att inte ta plats för egen vinning. Många av dagens s k tv-profiler har väldigt mycket att lära av den mannen.