Enkelspårigt i sexträsket

Köpa sex. Jag har alltid undrat hur det överhuvudtaget är möjligt. Inte så mycket för moralen, den är ju som den är. Kraftigt varierande från person till person. Somliga har dubbel, andra ingen alls, flertalet en någorlunda hygglig. Nej, jag är mer förundrad över det rent tekniska. Hur någon kan vara - bokstavligt talat - i stånd att genomföra en så fin akt på så vidriga premisser. Betal & betäck, typ. Bordell som ett slags Ica-butik, med kassakö och det hela. Inklusive svängdörrar. Jag förstår faktiskt ingen av parterna. Och med det sagt skiljer jag mig alltså från moralfeministerna som nu springer i drev efter Paolo Roberto. Den upphöjde stjärnkändisen togs ju med brallorna nere häromsistens, avslöjad som en av dessa patetiska män som klarar av att idka sex på budgivning. Vilket så klart inte vore möjligt utan säljare. Men se, så får man inte tycka, säga eller skriva. Då blir moralfeministerna störda. I deras världsbild är kvinnor alltid viljelösa offer, befriade från personligt ansvar, helt utlämnade åt de ruggiga karlkräken. En nedlåtande kvinnosyn från ett oväntat håll, så att säga. Jag är rätt övertygad om att kvinnor/tjejer är starkare än så - oavsett de omständigheter som brukar åberopas. Fattigdom, social misär och diverse andra ”alibin”. Självklart finns det ömmande fall, tragiska bakgrunder...men därifrån till generaliseringar om viljelösa offer, det är helt enkelt inte trovärdigt. En förkrossande majoritet av alla tjejer med nämnda ”riskfaktorer” väljer väl att INTE sälja sin kropp, eller? Märklig marknad förresten: sälja är okej, köpa ett lagbrott. I andra sammanhang brukar sådant kallas logisk kullerbytta. Här får det nog kallas dubbelmoral. Och över alltihopa härskar hallickar och bordellmammor. Män som kvinnor. Där också.