Skärtorsdan - som den en gång var...

Skärtorsdag. En gång i tiden innebar det firmafest. Sydsvenskans grafiker - med respektive, tack och lov - i en årlig sammankomst på låg nivå. Mat & dryck & dans. Allsång. Diverse upptåg. Mer dryck. Ett och annat svartsjukedrama. Ett och annat handgemäng. Sa jag dryck? Roligt var det i alla fall. Sorglöst, ingen for illa mer än möjligen för stunden. Traditionen upphörde dessvärre någon gång på 90-talet - av naturliga skäl: det var då grafikerna började fasas ut från Sydsvenskan (och andra tidningar), teknikutvecklingen gjorde successivt hela yrkeskåren överflödig. Handsättare, maskinsättare, buntmakare, hjälparbetare, halvbasar och kvartsbasar och wannabebasar, perforatriser icke att förglömma...alla vi som påsk efter påsk festat loss i samma småkulturella ormgrop skingrades för vinden. Ja, alla utom tryckarna. Åtminstone några av dem överlevde på sin post: även en datoriserad tidning måste ju tryckas. Så här i efterhand saknar jag nog skärtorsdagen väl så mycket som själva yrket. Sanningen att säga var jag aldrig någon särskilt framstående handsättare, däremot starkt profilerad som kompetent festprisse. En i mängden då, konkurrensen på området gjorde det förbannat svårt att ta ledartröjan. Ack ja. Sköna minnen förgyller karantänen...det var bara det jag ville säga. Glad påsk!