Fotboll i repris

Sista söndagen i april. Det skulle varit fotboll. Allsvenskan, superettan, alla småserier. Om det inte vore för Corona. Som tröst får vi VM 1994. I repris. I SvT. Vilket är ett tidsdokument i sig. -94 var det alldeles självklart att fotbolls-VM sändes i SvT, betalkanaler å sånt hade inte kommit in i matchen. Knappt experterna heller. Kommentatorerna redde sig själva - på gott och ont. Utvecklingen på det området är mer iögonfallande än utvecklingen av själva fotbollen. Idag mönstrar tv-kanalerna en hel ”gröt” av förståsigpåare så fort det vankas match. Bisittare till kommentatorn, intervjunissar, studiopanel. Könskvoterat förstås, gubbväldet har upphört en gång för alla. Alltmedan fotbollen ändå är sig ganska lik. Kanske gick allting lite långsammare -94, kanske var markeringen lite slappare. Men någon större skillnad tycker jag mig inte se. Hade SvT haft den ambitionen - belysa fotbollens utveckling - skulle man grävt djupare i arkiven. Och förslagsvis gett oss VM 1958. Där Sverige som värdland tog silver - och där inte ens ordet ”mittfält” var uppfunnet. Spelade man på den delen av plan var man högerhalv eller vänsterhalv, eller möjligen tillbakadragen ”inner”. Back var ett annat ord för rundningsmärke, tempo en synonym till slow motion. Men fotbollstekniken, den var fan i mig bländande. Dagens unga hade nog inte trott sina ögon.