Handbollsrapport i virustider

Tänkte orda lite om handbollsklubbarna i Karlskrona. HIF å ena sidan, IFK å den andra. En enda division skiljer klubbarna åt i seriesystemet - men samtidigt ett halvt ljusår i resurser och handlingskraft. Detta blir förfärande tydligt nu under coronakrisen. HIF har redan presenterat sex nyförvärv till kommande säsong, allt runt det rent sportsliga tycks rulla på ungefär som vanligt. Tvärtom i IFK. Inget nytt överhuvudtaget på spelarfronten, inte ens någon ny tränare efter Kalle Lång som slutat. Alla ansträngningar verkar gå åt till att säkra klubbens fortlevnad. Om det lyckas är ovisst: mycket beror på den eventuella respons IFK får på de nödrop man gått ut med till sina sympatisörer. Det handlar om lotter, gåvor, insamlingar...ekonomiskt stöd, helt enkelt. Hur Karlskrona kommun förhåller sig i frågan vet jag inte - men det är klart, stöttar man en måste man stötta alla. Själv kan jag bara hoppas så här från "distans". IFK har trots allt rett ut många stormar genom åren. Vissa självförvållade, absolut ingen virusrelaterad. Vad sedan gäller HIF är jag kluven: kul att man kan sträva vidare mot en ligacomeback som om coronaspöket inte fanns, mindre kul att man ännu en gång byter ut ett halvt lag för att nå målet. När blev det fel med kontinuitet? Slutligen en personlig reflektion från nostalgihyllan. På min tid som karlskronit spelade - med en obetydlig överdrift - alla unga handboll, seniorlagen var i princip helt självförsörjande. Inte längre. HIF har inte en enda "pillemasare" i truppen. Och IFK blott ett par, vad jag vet. Undrar vad di gör nuförtiden, ungdomarna i "staun".