Lång väg mot fred i Malmö

Jaffar den här gången. 15 år ung. Ihjälskjuten på en pizzeria vid Möllan. Hans jämnårige kompis livshotande skadad i samma vansinnesdåd. Två av Guds bästa barn? Spela roll? Malmö fortsätter blöda, tragedierna staplas på hög. Och mitt i sorgen denna beklämmande politiska pajkastning. Sossarnas fel, ryar Moderaterna med instämmande från SD och KD. Att dom bara orkar. Inget om föräldraansvar. Inget om egetansvar. Ingen djupanalys av den samhällsutveckling alla som vill föreställa vuxna bär ansvar för: du, jag, hon, hen, han, politiker från hårdaste höger till vänaste vänster. Hur kunde kriminalitet bli ett karriäralternativ? Vem faan uppfann knarket? Vem i helvete tog skjutvapnen utanför bioduken? Vem eller vilka slaktade människokärleken, respekten för liv och lem? Sossarna? Lägg ner, det är inte seriöst. Lika lite som tanken på att Moderaterna med bihang skulle vara alla problemlösningars Moder. Hur då? Mantrat om hårdare tag har redan ekat länge, men har det hjälpt? Knappast. Om så vore hade Jaffar - och flera med honom - kanske levt idag. Repressiva åtgärder avskräcker sällan den som aldrig läser en tidning, aldrig tar del av samhällsdebatten. "Noll koll" ligger liksom i utanförskapets natur. Och förresten...hårdare tag; mot vem? Uppklarningsprocenten i dessa sammanhang är ju nära nog noll den också. Malmö har en lång, lång väg mot varaktig fred, den saken är klar.