I otakt med Mello

Mellofinal ikväll. Vem bryr sig om Mello? Inte jag. Mer än lite. Är för gammal, för kräsen, för blasé. Fast i det förflutna. Då när låtarna hade en melodi och artisterna en röst. Eller också har det aldrig funnits någon sådan tid, jag minns kanske fel. Önskedrömmer. Förtränger, förvränger, förskönar: kalkoner har väl alltid haft en plats i Mello, vissa värre än andra? Ja, jo, okej. Skillnaden ligger mer i koreografin. Förr minimal, nu kolossal. Som om sångerna måste gömmas i ett glittrande paket. Som om man ska titta på numret, inte lyssna. Programprofilen har också putsats upp - eller möjligen ner. Förr lätt stollig, nu svårt fjollig. Men den största skillnaden är förstås min egen ålder. När Clabbe & Göran sjöng om svalor som liknade bröst eller tvärtom var jag typ 30 och mottaglig för vad skit som helst. Ikväll när Samir & Viktor falsksjunger nåt som heter Shuffla vet jag överhuvudtaget inte vad det handlar om. Jag är ju 72, för bövelen. Men titta ska jag göra, lite i smyg så där. Och av uppriktig respekt för John, startnummer 4. Bäst så det sjunger om det.