Gott, gott-i-gott-gott...

Har precis ätit havskräftor. Och druckit snaps. Vättern Lake Julsnaps, närmre bestämt. 47 % och onödigt smakrik. Julsnaps, säger du. Ja precis, säger jag. Julen varar ju till påska så jag är ute i god tid. Älskar havskräftor, hursomhelst. Mer än snapsen. Bara det att det hör ihop. Kräftor kräfva dessa drycker som Albert Engström skrev för hundra år sen eller mer. Han hade klart för sig, Albert. Tänk dig själv mjölk till kräftor. Juice, läsk, kranavann. Kulturmord, funkar inte, dödar nöjet. Och varför babblar jag nu om detta? Skrivklåda, inget annat. Vill se om jag kan stava rätt efter fem snapsar och timslång kräftfrossa. Har jag lyckats beror det nog på att jag biter av nubbarna. Botten upp är inget för mig, då tar det goda slut alldeles för fort. Plus att man kan bli oregerlig och dum och få för sig att leka Anders Borg. Det vill man ju inte. Men pröva gärna själv. Kräftor + nubbe alltså. Jag hävdar att den kombon är en av världens bästa uppfinningar. Tröstnappen och rollatorn kommer kanske före men inte så mycket mer.