Sommartider hej hej...

Och så var det svensk sommar igen. Regn från grå himmel, solförmörkelse och ödelagda badstränder. Typ. Synd om alla semesterfirare. Synd om alla barn med mammor och pappor som kanske inte har ekonomi för charterresor. Synd om glassförsäljare och andra säsongsprofilerade näringsidkare. Synd om Hin Håle å hans moster. Men för egen del lider jag inte något nämnvärt, 30 grader varmt och ökentorka är inget för mig. Inte längre. Annorlunda förr, när man var ung och fåfäng och kunde pressa i timmar för brunast möjliga skinn. Det impade liksom. Om inte på töserna så på den egna spegelbilden. Glyttigt? Idag ja, men inte igår. Var tid har sitt normaltillstånd. Vid 70 är valet mellan stekhet sol och svalkande skugga lätt som en plätt. Skugga, tack. Kanske inte sju dar i veckan, men gärna fyra. Jag menar, hur kul är det att bli svettig när man uppnått badkrukeåldern? Inte kul alls. Bara ofräscht och obekvämt. Och brun blir jag förresten ändå, löjligt brun enligt tillförlitliga källor. Dock bara fläckvis. Ansiktet, armarna, benen i någon mån...de kroppsdelar som exponeras under t ex cykelturer eller fiskeäventyr. Resten är vitt som ett rent samvete. Slut för nu, tycker mig ana ett uppsprickande molntäcke.