Promenadens pris

Träningsvärk. Jo, faktiskt. Får skylla på gårdagens utflykt till Ängelholm. I den lilla stan finns inga fungerande bussförbindelser, i alla fall inte till idrottsplatsen. Vill man göra något så udda som att titta på fotboll får man gå. Ingen ökenvandring i och för sig. Från stationen till IP är det någon kilometer, kanske två för den som inte lärt sig fågelvägen. Mitt sympatiska ressällskap - Okine, Mjällbys mittback - sa att det skulle ta cirka fem minuter. Kan han säga. 20 år ung, vältränad, rapp i steget. Jag är 72. Otränad. Trög i steget. Går nästan aldrig, cyklar. Jag tror det tog en halvtimma för mig att komma fram...och då hade jag mjölksyra upp till nästippen. DET var inte bättre förr - men JAG var. Ack du flyende ungdomstid. Saknar dig. Ibland, inte konstant. Fördelen med åldrande är att man lär sig vikten av att vara ute i god tid. Därför hann jag till matchen, säkerhetsmarginalerna tillät s a s snigelfart. Men nog är det själve faan att det inte går nån buss?