I motlut jäklas även domslut

Lag i motgång har sällan tur. Det fick IFK Göteborg erfara igår. Ledning 2-0 mot Örebro med sju ordinarie matchminuter kvar, tre ack så välbehövliga poäng som i en ask. Då släckte Fru Fortuna ljuset. Först kastade sig backen Salomonsson för att täcka ett Örebroskott, självklart inte i avsikt att orsaka straff. Än mindre utvisning. Men det var precis vad som skedde: bollen sökte liksom Salomonssons armrörelse och eftersom han hade en varning redan innan gick det som det gick. Utvisning plus straffspark. Korrekt enligt reglerna, galet enligt proportionsläran. Med 2-1 och decimerat manskap utlöstes panik i Göteborgsleden, tidigare motgångar "kom tillbaka". Sen, i femte stopptidsminutens absoluta slutsekund, föll dråpslaget. Straff igen, den här gången direkt felaktigt. Örebroanfallaren sökte situationen, tog dessutom bollen med sig med handen. Domaren hade alla chanser - och skäl - i världen att fria, men valde att fälla. Förödande för honom, förödande framförallt för IFK Göteborg. Jag led verkligen med Alf Westerberg, ny huvudtränare i klubben efter sparkade Jörgen Lennartsson. En sån här start var det sista han behövde. Starkt av honom att ställa upp på tv-intervju efteråt, låt vara att ursinnet/vanmakten sken igenom. Usch, fotbollstränarjobbet kan inte vara hälsosamt.