MFF-svackan som aldrig kommer...eller?

Har i efterhand sett MFF:s match mot Häcken. Imponerande! Stabilt i alla lagdelar, välgrundad 1-0-vinst. Igen. Man liksom bara väntar på att MFF ska få en svacka, det hade varit både normalt och naturligt. Men icke. Inte än, kanske inte förrän allsvenskan är körd. Om den inte redan är. Övriga lag tappar poäng huller om buller, chanserna till en raffinerad guldstrid krymper omgång för omgång, det kommer man inte ifrån. MFF:s enda, eller farligaste, fiende kan möjligen vara transferfönstret. Det öppnar snart och ryktena går. Wiland, Konate, Eikrem, Cibicki, Youtun...någon eller några av dessa lär försvinna till lukrativare fotbollsmarker. Men MFF är ju bra även på affärer numera, så det löser sig nog. Två inköp är f ö redan bokförda och presenterade: nygamle målvakten Johan Dahlin och Siriusanfallaren/mittfältaren Kingsley Sarfo. Intressanta namn, om än inga givna succéer. Så bra som Wiland varit under sin MFF-tid är jag inte säker på att Dahlin kan kompensera rakt av. Och Sarfo? Lysande i Sirius premiärmatch mot Djurgården tidigt i våras, blandade insatser därefter. Man bör nog vänta och se, helt enkelt. Sen måste jag, apropå MFF:s senaste motstånd, bara utbrista: fotbollsvännen i mig saknar Peter Gerhardssons Häcken! Det frejdiga, svajiga, oförutsägbara Häcken som i sina finaste stunder var allsvenskans mest sevärda lag. Under Mikael Stahre har Hisingens stolthet förvandlats till ett systembundet lag i mängden. Svårt att göra mål på, ja. Men lätt att hålla nollan mot. Defensivtänkets pris, om jag får göra en simpel amatöranalys. Typexempel: mot MFF hade Stahre petat Abubakari till förmån för Faltsetas. Kreatör ut, spelförstörare in. Trist att se, ovärdigt "mitt" Häcken.