onsdag 19 april 2017

Ebba Engdahl Story

Att Lugis Ebba Engdahl är en handbollsbegåvning utöver det vanliga kunde man se i Lundaspelen redan för tio/tolv år sen. På den tiden spelade Ebba i Lundagårds flickor 91 och Lugi var väl ungefär det värsta hon visste. Ärkerivalen, det vinröda skynket som skulle besegras till varje pris. Problemet visade sig hanterbart: Lundagårds F91 var en fin årgång som vann det mesta. Lundaspelen ett par gånger, andra turneringar likaså, derbymatcherna mot Lugi allt som oftast. Mycket tack vare laget, mest tack vare Ebba Engdahl. Och säkert en del tack vare pappa Engdahl, Kent, som var tränare. Vanessa Tellenmark spelade förresten också i det här laget - ett år ung. Somliga tyckte att hon var den största talangen, för mig kändes jämförelsen både onödig och ointressant. Vanessa och Ebba var två helt olika typer. Den ena rasande snabb och genombrottsstark, den andra kanske mindre spektakulär men före sin tid i själva handbollstänket. Hjärtat & Hjärnan liksom, tillsammans oslagbara. Men bortom Lund och Gunnesbo var det faktiskt speediga Tellenmark som upptäcktes först. Hon, men inte Ebba, togs ut i U-landslaget. Hon, men inte Ebba, blev proffs i Norge. Hon, men inte Ebba, tröttnade och la plötsligt av med handbollen. Alla dessa minnen kom för mig igår kväll när jag såg Lugi vinna över Kristianstad i SM-slutspelet. Med Ebba Engdahl, numera 25 om inte 26, som planens dominant. Det pratas så mycket om Hanna Blomstrand och Anna Lagerqvist i detta Lugi, båda har ju också upphöjts till landslagsspelare och ska bli proffs i Danmark. All respekt för det, men som handbollsälskare föredrar jag Engdahltypen varje dag i veckan. Hennes spelförståelse, hennes vilja att sätta andra i lägen, hennes eget underarmsskott som min själ är ett unikum i svensk damhandboll. Det här att kunna skjuta nästan nerifrån golvet rätt upp i nättaket, Ebba borde ta patent på konsten och kalla det Engdahlare. Härligt bara att hon är tillbaka - korsbandsskador har tagit två säsonger av hennes karriär, men dessbättre ingenting av hennes begåvning. Landslaget nästa, om jag får be.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar