Sorti med all glans i behåll

Sverige-Frankrike 30-33. Surt men logiskt. Det är svårt att stå emot fransmännen i 60 fulla minuter. Sverige gjorde det i nästan 55 innan tyngd, rutin och metodik tog ut sin rätt. Vackert så, heroiskt kämpat. Det finns heller ingen anledning att leta bortförklaringar: Sverige var bra, domarna var bra, matchen som sådan bättre än bra. Och Frankrike bäst när det drog ihop sig till ett avgörande. Veteraner som Narcisse och Karabatic är fortfarande viktiga i skarpa lägen - men mest imponerad blev jag av lagets nya unga spelare. Mittsexan Fabregas, högernian Ramili, den toksäkre straffskytten Mahe (sju av sju). Okända storheter före VM, i alla fall för mig. Inte längre. I Sverige gjorde Gottfridsson en storstilad insats, en av flera från hans sida under mästerskapet. Palicka inledde i målet, med facit i hand kan man alltid säga att det var fel. Appelgren avlöste tidigt och fick bättre fatt på bollarna, det bidrog i hög grad till matchens dramaturgi. Lukas Nilsson blixtrade till med en fantastisk första halvlek men försvann i andra, oklart varför. Vad som inte riktigt stämde den här gången var försvarsspelet. Sju straffar mot, förutom en hel del mål från mittsex. Sammantaget dock en jättefin turnering av Sverige, det kan inget bakslag i världen ta bort.