Hårt jobb, ingen belöning

Sverige-Danmark 25-27. Nära, nära en svensk skrällpoäng. Danmark tilläts ett minutlångt anfall i slutet, avgjorde när bollen borde varit i blågul ägo. Synd. Oavgjort hade känts som en rättvis belöning för Sveriges orutinerade men ack så viljeladdade manskap. Andra halvlek var smått heroisk från svensk sida, första dessvärre fylld av missade avslut och tveksamma taktiska dispositioner. Men det är förstås lätt att sitta i tv-fåtöljen och tycka. Hursomhelst fick Zachrisson 30 minuter på sig att visa att han inte kunde överlista danskarnas målvaktsfantom Landin - innan Ekberg kom in och visade att han minsann kunde. Sju gånger om, om jag räknade rätt. Det bytet bidrog så klart starkt till Sveriges upphämtning. Gottfridsson var annars, än en gång, den som drog lasset. 24 år ung är han redan lagets härförare, skytt och spelfördelare i samma paket. Fin match också av Lagergren. Och av Appelgren i målet, om man bortser från en besvärlig svacka under senare delen av första halvlek. Däremot hopar sig frågetecknen kring talangen Lukas Nilsson. Tillfällig formdipp? Stagnation? Mörbultad av umgänget med bundesliga? Inte vet jag men nåt e på tok, det blev tydligt ikväll igen. Med normala prestationer från V9-positionen hade Sverige kanske vunnit...men okej, det är bara spekulation. Danmark har trots allt världens bästa Mikkel Hansen, mannen som landar på åtta mål i protokollet även när han intensivbevakas.