Moderaterna bekänner färg

Det pratas mycket om rött, grönt och blått i svensk politik. Nu vill Anna Fiiinberg-Smartra kladda ner paletten med en nyans av brunt - och jag är inte förvånad. Som jag skrivit förr: M och SD har i grunden väldigt mycket gemensamt. Synen på människors olika värde. Hojtandet om lag & ordning...åtminstone för andra. Sossehatet. Det är knappast en tillfällighet att toppfigurerna i SD har ett mangrannt förflutet som moderater. Fiiinbergmoderater, så att säga. Eller Göran Holm-moderater, om man hellre vill erinra sig ett exempel från den skånska myllan. Reinfeldt? En angenäm parentes. Historiskt mjuk, retoriskt oändligt mycket smartare än Smartra. En "ny" moderat, kompromisslös mot SD, internt förlåten bara för att han lyckades med det allt överskuggande: maktskiftet, förödmjukelsen av S. Normalmoderaterna och SD klär varann, helt enkelt. Huruvida de klär som svensk regering är en fråga för oss som kallas väljare, men med några droppar KD i giftsoppan kan det säkert bli så. Man anar liksom en helt ny allians. En ohelig. Inte utan att det svartnar för ögonen.