Det norska handbollsundret

Detta Norge. Sedan länge världsbäst i damhandboll, nu i VM-final även på herrsidan. Smått fantastiskt. Jag kan förstå deras dominans i skidspåren, det har väl med tradition och kultur och Holmenkollen att göra. Och smart medicinering, kanske. Men handboll? Vad exakt är det som gör Norge så bra där? Träningsmetodik? Ledarskapsutbildning? Talangutveckling? Teambuilding? Satsningar på läger och liknande, som överträffar t ex Sveriges? Di lärde får ta fram en rapport, själv anar jag bara lite vagt att det måste vara en mix av allt. Och så ser jag ju för blotta ögat att tempot är en faktor. Norge - damer som herrar - spelar en extremt fartfylld handboll. Det är de förvisso inte ensamma om - men intrycket är att de behärskar det bäst. Gårdagens semifinal mot Kroatien såg jag i partiskt sällskap. Dvs med kroatiska vänner. Efter förlängningsdramatik och norsk seger med 28-25 får jag väl medge att stämningen var sådär. Kroatien hade ju matchen, tyckte vi lite till mans. Ett par diskutabla (eller uteblivna) domslut senare sket sig allt. Kul för Norge förstås. Och kul för Lugi: målvaktshjälten Bergerud har ett förflutet där, precis som hans stand-in Espen Christensen. Nu återstår det bara för norrmännen att sätta Frankrike på plats i finalen. Troligt är det kanske inte, men vem skulle bli förvånad?