Ett stycke till om handboll

Dan efter depparedan för svensk handboll. Behärskat vemod, dock. De flesta tyckare verkar ta förlusten mot Frankrike med fattning, fiaskoordet lyser med sin frånvaro. Allt annat vore förstås märkligt. Sverige gjorde ett bra VM, nådde den kvartsfinal som var primärmålet. Vann fem matcher av sju, alla i utklassningsstil. Nya stjärnor tändes: Lagergren, Tollbring, Jeppsson. Ystadkulturen strålade: Gottfridsson, Ekberg, Lukas Nilsson. Och mästerskapsdebuterande förbundskaptenen Kristjan Andresson visade hur positiv coaching kan se ut. Dessutom kallade han lagets mittsexa, tillika min personliga favorit, för "Stycket", det var ju lite kul. Stycket är alltså ett slags nidnamn på Andreas Nilsson, pågen från Gislöv. Vill minnas att det var Oscar Carlén som lanserade det en gång, med anspelning på Nilssons välhängda kroppshydda. Ganska fyndigt, onekligen. Men just "Stycket" blir ifrågasatt efter Frankrikematchen, ser jag idag. "Vi var för dåliga på mittsex", anser t ex SVT:s expert Magnus Grahn. Sant är att Andreas Nilsson gjort bättre landskamper - och att han i den här turneringen har haft rätt många övermän på positionen. Samtidigt måste man ha respekt för själva uppdraget...en mittsexa är sällan bättre än vad med- och motspelare tillåter. Mot Frankrike fick "Stycket" inte mycket matnyttigt att jobba med, inspelsvägarna sumpades eller blockerades bort. Däremot bidrog han förtjänstfullt i det osynliga spelet: spärrarna, zonförflyttningarna, manmanduellerna, allt som ger utrymme för distansskytte. Så kom inte till mig och kritisera "Stycket", då blir jag putt som en dålli far. Och med det sagt går VM vidare. Frankrike-Slovenien i ena semifinalen, Kroatien-Norge i den andra. Heja Kroatien.