Mannen utanför Netto

Jag ser honom varje dag - och då menar jag varje dag. Måndag till söndag, vecka efter vecka. Mannen utanför Netto, mittemot min balkong. Han är en av alla dessa EU-migranter som medierna skriver om, en av alla dessa tiggare som Medelsvensson pratar om. Relativt ung, jag skulle gissa 30-35. Hel och ren, diskret och vänlig. Mannen utanför Netto gör kort sagt ingen förnär. Såvida man inte stör sig på själva fenomenet. Vilket många, eller kanske alltfler, gör. Jag kan förstå dem också. EU-migranterna testar oss, liksom. Tiggeri utanför varje köpcentrum, varje butik. Tiggeri även vid bankomater. Tältläger i parker och på industritomter. Omfånget. Ingen kan precisera det, men intrycket är att "EU-populationen" i stan numera överstiger tusen med råge. Fram växer ett nytt Malmö - utan att Malmöborna tillfrågats. Sånt är inte bra, tänker jag. Sånt kan till och med vara farligt, inser jag. Undrar om mannen utanför Netto gör några sådana reflektioner. Förmodligen inte. Hans fokus ligger säkert på den egna verkligheten. Filten på marken, pappersmuggen, mynten som eventuellt droppas i. Familjen hemma i Rumänien, överlevnadsvillkoren. Personligen har jag svårt att bara gå förbi, bara negligera. Varför skulle jag? Mannen har min sympati, mina mynt också då och då. Han råkar vara född i utanförskap, jag i innanförskap, ingen av oss har valt föräldrar. Det är den känslan jag alltid landar i...även i de mest frustrerade ögonblicken över Malmös förvandling.