Förlust som väcker oro

Var jag för tidigt ute när jag välkomnade HIF Karlskrona (f d Hästö IF) till handbollseliten? Jobbig tanke, vågar inte vifta bort den. Igår, när sista hindret för matematiskt säkrad serieseger i allsvenskan skulle passeras, gick det ju alldeles åt helvete för HIF. 23-24 hemma mot mittenlaget Skånela när "hela staun" var på plats för att fira...och en enda poäng hade räckt. Suck, suck, må det icke ha varit början på en kollaps. Hästö (ja, jag föredrar att använda orginalnamnet) har två jättesvåra matcher kvar. IFK Ystad hemma, Aranäs borta. Två lag som inte kommer att ge bort någonting gratis; båda slåss för en plats i kvalserien. Å andra sidan kan alla hjärnspöken drivas på flykt redan i kommande omgång. Utan Hästös egen medverkan faktiskt. Laget står nämligen över där medan Helsingborg, det återstående hotet om seriesegern, möter just Skånela på bortaplan. Rätt resultat (=Skånelavinst eller oavgjort) och saken är etthundra procent biff. Så läget kunde varit värre, absolut. Fortfarande ska det mycket till för att snuva Hästö, Karlskrona och hela Blekinge på härligheten. Men en sak har jag lärt mig: man ska inte ropa elitserien förrän allsvenskan är vunnen.