En stad, två världar

Sydsvenskan har i en serie artiklar uppmärksammat den tragiska situationen på Värner Rydén-skolan i Rosengård. Idag ställer tidningen frågan huruvida något liknande skulle kunna inträffa vid en skola i de västra delarna av stan. Svaret är enkelt: nej, självklart inte. Västerut i Malmö bor i huvudsak människor som är integrerade i rådande samhällsordning - i Rosengård i Malmö bor i huvudsak människor som är exkluderade från samma samhällsordning. Grovt uttryckt: sådana föräldrar, sådana barn. Eller också: sådant samhälle, sådana problem. Normlöshet smittar, utanförskap är förödande. Rosengårdseleverna själva har knappast valt skola och boendemiljö, därvidlag är de snarare offer för vuxenvärldens idéer och anvisningar. Föräldrarnas i någon mån. Politikernas mer, beslutsfattare i olika led. Kanske t o m du & jag. Alla vi som i tysthet accepterat utvecklingen: vissa skolor och stadsdelar är för "våra" barn, andra skolor och stadsdelar är för "deras" barn. Ett Malmö, två samhällen. Värner Rydén-exemplet säger något om hur fel detta kan bli. Tänker på lärarna, känner djup sympati med dem, tvivlar på att de bett om den här modellen av arbetsmiljö. En sak är dock viktig att understryka: barn och ungdomar i Rosengård är INTE är en grå massa av rötägg eller hopplösa förlorare. I grund och botten tror jag att de har precis samma mål och drömmar som barnen och ungdomarna i Väster. Bara en svårare väg att gå.