Blå, blå är tidningen...

MFF befinner sig på träningsläger i USA. Med i sällskapet finns reporter plus fotograf från Sydsvenskan - och resultatet blir dagliga sjok av reportage som har väldigt lite med journalistik att göra. Därtill är själva framställningen alltför hovsam, alltför familjär, alltför blåfärgad. Hejdlöst slickande får liksom ersätta kritisk granskning. Ett undantag kan dock skönjas: reportern småhackar redan på den peruanske backen Yotún. Som om killen lurat sig in i MFF, som om inte klubben själv har det fulla ansvaret för sina värvningar. Men så är det ju: alla fegisar behöver en hackkyckling, helst någon som inte kan försvara sig. En relevant fråga vore annars varför MFF anser sig tvingat att leta efter en vänsterback i Peru. Finns inga på närmre håll? Ingen i de egna leden? Den typen av självklara frågor uteblir i Sydis - och det är smått tragiskt. För journalistiken.