Trendbrottet närmar sig...

Hammarby-H 43 28-25. Jag hade unnat H 43 en eller ännu hellre två poäng i den här tv-sända matchen. Chansen fanns men förmågan saknades. Av mentala skäl, skulle jag tro. Ett lag som aldrig vunnit vågar liksom inte vinna, tidigare förluster blir som spöken. Känslan här var ändå att trendbrottet närmar sig, att H 43 snart tar den där första segern som kommer att lätta på trycket. Som handbollsvän hoppas jag det. H 43 har så mycket som väcker sympati: låg lokal profil i den eviga skuggan av Lugi, ständig kamp för "brödfödan" (=förlängd elitseriestatus), ambitiös och omfångsrik ungdomsverksamhet. Och så Robert Andersson, dagens A-lagstränare. Det är möjligt att han drev stjärnan Zoran Roganovic på flykt - eller också är det jag som är helt ute och reser i konspirationsträsket. Men oavsett vilket högaktar jag Anderssons sätt att coacha: ingen är större än laget, alla som kallas till match vet att de kan få speltid. För den oinvigde låter nog detta som självklarheter men alla som följer handbollen - inte minst i Malmö - vet att det inte alls är så. Synd att inte Andersson och H 43 fått resultaten med sig - men som sagt: dagens match gav hopp om en ljusnande framtid.