Ansvaret, Lugi?

Den som till äventyrs läser denna blogg vet att jag redan under förra handbollssäsongen tjatade till leda om en viss sak. Just det, Lugispelaren Joacim Ernstssons personliga skadehistorik. Jag hade då sett honom ledas av planen vid UPPREPADE tillfällen, ofta påtagligt groggy efter smällar mot huvudet. Kulmen nåddes under SM-finalen i våras. Då leddes inte Ernstsson av banan, han bars ut på bår till en väntande ambulans. Det hela var ruggigt, skrämmande och så in i märgen upprörande; om Lugi tagit ett uns av ansvar för sina spelares hälsa hade Ernstsson inte varit på banan överhuvudtaget i SM-finalen. Han hade stoppats långt dessförinnan. Av ren omtanke. Idrottsutövare behöver faktiskt den hjälpen ibland, det är inte så jävla lätt att sluta av egen fri vilja. Där svek Lugi - och därför hände det som måste hända: ikväll bröts matchen mellan Lugi och Kristianstad sedan Joacim Ernstsson segnat ner livlös. Ambulanspersonal fick tydligen igång honom efter en stund, prognosen för ett medicinskt tillfrisknande verkar dessbättre vara hygglig. Men för helvete, Lugi. Tala sen om för killen att det är färdigspelat. Erbjud ett ledarjobb, visa lite människokärlek. Bättre sent än aldrig.