Grön rödgrön regering

En påfallande grön regering han presenterade idag, Stefan Löfven. Inte så att det kryllar av miljöpartister - 6 av 24 i ministerraden, om jag räknat rätt - utan grön i meningen oerfaren. Flera av namnen har jag, som ändå är hyfsat intresserad av politik, aldrig hört talas om. Det behöver inte betyda att det blir dåligt, men möjligen lite uddlöst i skarpa lägen. Sådana lär uppstå med jämna mellanrum under mandatperioden. Det parlamentariska läget kräver så att säga viss pondus - och pondus kommer inte sällan med erfarenhet. Har Löfven själv pondus? Ja, kanske han trots allt. Fridolin?Inte vad jag kan se. Margot Wallström som utrikesminister? Nja, tycker mig känna en doft av populism i den utnämningen. Åsa Romson som vice statsminister? Måtte Löfven hålla sig frisk. Nä, för mig hade gärna t ex Göran P fått göra comeback. Sahlin likaså. Och Jan Eliasson. Och Birger Schlaug. Och Wetterstrand. Men de vill kanske inte, vad vet jag. Avundsvärt är det nog inte, det där med ministerjobb. Fast di har visst bra betalt, har jag hört. Det unnar jag dem. Nästan.