Sargat Malmö föll på en tåspets

HK Malmö-Alingsås 22-23. En otrolig tåspetsräddning av Alingsåskeepern Aggefors i den absoluta slutsekunden, det var vad som skiljde Malmö från förlängning. Tönnesens vikskott tätt intill stolpen hade gått in sju dar i veckan på vilken målvakt som helst, kanske t o m på Aggefors om han klippt sin förbannade tånagel. Hursomhelst var det en grym match, en av de häftigaste jag skådat. Huruvida den var "bra" överlåter jag åt andra att bedöma, det är liksom en annan sak. Synd om Malmö var det i vilket fall. Inte för förlusten som sådan - men för allt som gjorde det svårt att undvika den. Det började med rött kort på Adam Lönn i första halvlek efter en förseelse som på intet sätt verkade grövre än annat småskit i matchen. Mycket märkligt. Men det stannade inte där. Tidigt i andra halvlek försvann Lindahl med någon form av skada, oklart vad. Kort därefter linkade först Svännel och sedan även Koch-Hansen av banan för att aldrig komma tillbaka. Lägger man till att Linus Persson var borta (nyckelbensskadad) redan från start blir det nästan lite mirakelfeeling över Malmös insats. Laget berövades ju hela sin skyttekraft, kvar att matcha på nio meter fanns till slut bara Varsamis (!), Tönnesen och Månsson. En kantspelare, två playmakers. Alla tre var jättebra, det ska sägas. Fast allra bäst var Pecikoza som tycks ha prickat en formtopp lagom till slutspelet. Sju mål ikväll igen, ostoppbar i man-man-duellerna. Sen kan man förvisso undra vad som hänt med Alingsås. Laget såg ju ruskigt starkt ut mot slutet av grundserien, vann bl a i Malmö med tio bollar. Ikväll kom man undan med blotta förskräckelsen, den saken är klar.