"Drömsemin" ett faktum

Kristianstad-Hammarby 29-18. En styrkedemonstration, kan man väl lugnt säga. Nästan så jag tyckte synd om Hammarby. Lagen spelade liksom inte i samma division, Bajen var lika hjälplöst som en Patrik Sjöberg på ett dansgolv. Med den skillnaden - tack och lov - att här fanns inga tittarröster som kunde kullkasta ordningen. Bästa laget vann, punkt. Någon skulle kanske hellre säga att tjockast plånbok vann men det ena ger ofta det andra i elitidrott, det är inte så mycket att moralisera över. Eller också är det. Hursomhelst är det ohyggligt svårt att vinna en handbollsmatch mot Kristianstad i Kristianstad. Det är allt mot, så att säga: en målvaktsvägg, ett grisförsvar, ett monsterskytte, en tränare som är så respekterad att t o m domarna darrar. Och så ett gungande sjungande publikhav som bara gör allting ännu värre. I semifinalerna blir det Lugis tur att försöka. Jag säger inte att det är lönlöst eller hopplöst. Tvärtom faktiskt. Är det något lag jag vill ge en hygglig chans att göra det ohyggligt svåra, så är det just Lugi.