Midnatt råder, terror mellan husen

Det pågår ett party utanför mitt sovrumsfönster. Ett högljutt. Jag har ingenting emot party, ingenting emot unga människor med hämningslös livsglädje heller. Men nu, vid midnatt. Och här, på en gård mittemellan två boningshus. Med den vansinniga volymen på musiken. Jag blir inte förbannad, snarare sorgsen. Hur kan människor bli så ego? Så totalt hänsynslösa? Så uppslukade av sig själva? Var man så själv när man var ung? Minns inte, har förträngt. Fast lite mer sofistikierad var man förhoppningsvis. I val av plats i alla fall. Natti, natti.