Starkt om Lindberg i tv

Såg tv-dokumentären om Maria Lindberg, Malmötjejen som vill boxas men inte får. Inte i Sverige i alla fall, hennes licens drogs in för gott efter en hjärnblödning i samband med en amatörmatch 1999. Jag har svårt att bli upprörd över det beslutet - men också lätt för att känna sympati för Lindberg som människa. Hon är, såvitt jag förstår, medicinskt friskförklarad sedan länge och hennes passion för boxning är obruten. Hon argumenterar väl för sin sak, är vuxen nog (36, tror jag) att ta eget ansvar. På förunderliga vägar har hon också lyckats utverka tysk, eller om det var rysk, proffslicens och därmed kunnat återuppta karriären utomlands. Det har gått sådär; Lindberg har fått kämpa för varje fajt, ibland har det gått år mellan. Men de flesta har hon faktiskt vunnit, vid något tillfälle rent av en VM-titel. Vilket dock ska tas med en nypa salt: "VM-titlar" finns det gott om i dagens proffsboxning, värdet är synnerligen diffust. Några pengar har hon heller inte tjänat på boxningen, tvärtom. Maria Lindberg berättade själv i dokumentären hur hon lever på marginalen och försakar mycket av det goda...ja, t o m en livspartner för att hon inte vill "dra in någon annan i det här konstiga sättet att leva". Allt för passionen, precis allt. Som sagt. Det är lätt att tycka om Maria Lindberg. Att förstå sig på henne är svårare...genomsnittsmänniskor som du och jag hade ju inte gått upp i en boxningsring ens mot gage. Allra minst efter en handfast påminnelse om livets förgänglighet.