Oavgjort kändes sjyst

HK Malmö-H 43 25-25. Ett helt annat H 43 än senast mot Ystad - och ett helt annat HK än det som tagit fem poäng på de tre inledande matcherna. Därav det "rättvisa" resultatet. Även om jag kan tänka mig att båda parter tycker att de borde vunnit. H 43 för att de ledde med 25-24 in i slutminuten, HK för att de ledde all övrig tid frånsett 0-2 alldeles i början. 17-12 t ex, i vad som liknade ett matchavgörande ryck direkt på pausvilan. Starkt av H 43 att komma igen. Den stora skillnaden jämfört med Ystadmatchen var lagets försvarsspel. Då lojt och passivt, nu fränt och uppoffrande. Med det följde också ett bättre målvaktsspel; Torbjörn Jacobsson var helt enkelt lysande. Överraskande val förresten, de flesta hade nog räknat med Oscar Jensen i H 43-buren. En annan överraskning, säkert obehaglig för HK, var långtidsskadade Joakim Bååk's comeback. Det gav ny kvalité åt lundalagets anfallsspel. Fler alternativ, skärpt bolltempo, bredare skytte. Min spontana känsla vid slutsignalen var faktiskt att HK Malmö kommit undan med blotta förskräckelsen. Fast å andra sidan gav man bort matchen på uselt straffskytte. Fyra missar, Tönnesen ensam stod för tre. Med normal utdelning där hade kanske H 43 trots allt fått åka hem lottlöst. Vilket hade varit synd.