Längtan till stillheten ger mig ingen ro

Tingsryd. Runt 12000 invånare totalt i kommunen. Därav 3500 på själva centralorten. Skulle jag kunna bosätta mig där? Jag menar för gott, återstoden av mitt liv. Tanken gnager, som den alltid gör när jag precis kommit hem därifrån med en semestervecka i bagaget. Det händer förvisso inte mycket i Tingsryd, city pulserar liksom ingenting. Efter 20.00 på kvällen slocknar i princip allt vad gatuliv heter. Så dags stänger nämligen Börjes. Varuhuset vid torget alltså, Tingsryds nav. Ett rätt oansenligt bygge i och för sig, i Malmö hade det försvunnit i mängden av överdimensionerade affärsschabrak. Men i Tingsryd är Börjes stort nock, vill jag lova. Tre plan. Mat å sånt där nere, kläder å diverse i mitten. Och så fikat på Hyllan, dvs överst. Där serveras bl a kaffe å räkmacka för 26 spänn. 1:50 respektive 24:50. Priserna har legat still sen 50-öringens dagar, det är faan inte klokt. Gud vet hur många brickor med nya räkmackor som bärs in i diskarna, intrycket är att det går i ett. Och det är ingen lågbudgetvariant, absolut inte. Här snackar vi räkor i trängsel, dessutom med alla de rätta tillbehören: ägg, tomat, majonnäs, grönt, citronskiva på toppen. Mums filibabba. Möblemanget på Hyllan tål också att begrunda: bord och pinnastolar av 50-talsmodell, inget onödigt bjäfs överhuvudtaget. Jag gillar det, gillar att någon liksom trotsar tidsutvecklingen. Börjes är bra på det. Söndagsöppet t ex finns inte på kartan - vilodagen skall helgas nu som förr, amen. Det tackar nog Ica för. Ja, det finns en Icabutik också, längre ner mot sjön Tiken vid själva infarten till Tingsryd. Ica håller söndagsöppet s a s i Börjes ställe och räddar därigenom sin årsomsättning. Sägs det på byn i alla fall. Annars pratar man mest om Taif här. Tingsryds AIF, hockeyklubben. På en ort där det bor 3500 själar berör den snart sagt alla. Mer eller mindre, men dock. Redhawks i Malmö är inte i närheten av den betydelsen för gemene man å kvinna, det ska man ha klart för sig. Hur många Tingsrydare som intresserar sig för fotboll har jag inte fått grepp om - men klubb finnes och namnet är "stort": Tingsryd United. Krigar i toppen av division 4, såg jag i lokalbladet nu när jag var där uppe. Travbana finns förresten också, i utkanten av centralorten. Det som attraherar mig mest är nog den speciella stillheten. Det lilla, det hanterbara, det överblickbara. I Tingsryd finns inte 500 pizzerior, det finns två. I Tingsryd är blåljus ingen vardagshändelse, det är en sensation. I Tingsryds kommun är insjö däremot ingen sensation alls, det finns hur många som helst där man kan meta abborre och annat gott. Närheten till Blekinge är bara ytterligare ett plus, länsgränsen nås på en ordinär cykeltur. Som sagt, tanken på en flytt gnager i mitt inre. Kanske, kanske inte.