Det "svenska" VM-guldet

Hejaklacksjournalisterna jublar: svenskt VM-guld i friidrott! Ja, ja, det får man väl unna dem. Glädjedödare vill man ju inte vá, inte alls. Ännu mindre Sverigedemokrat, fy faan. Men att kalla 1500-metersvinnaren Abeba Aregawi för "svenska", hur korrekt är nu det på en skala? Visst, hon har medborgarskapet, hon bär den blågula tävlingsdressen. De bitarna löstes snabbt och smidigt i lagom tid före VM. Jag har inga synpunkter på det. Eller jo, det har jag kanske. Typ att idrottsstjärnor inte bör ha nån gräddfil till nytt medborgarskap bara för att de är idrottsstjärnor. Positiv särbehandling av det slaget äcklar mig faktiskt rent principiellt. Men till frågan. Kan man utplåna en människas ursprung över en natt, över ett upplopp? Hejaklacksjournalisterna tycker tydligen det. Jag tycker det inte. Ponera att Zlatan Ibrahimovic skulle få för sig att söka - och beviljas - franskt medborgarskap. Vore han fransos då? Hur Abeba Aregawi identifierar sig själv har jag förstås ingen aning om, men får jag gissa blir det så här: som etiopiska. I själ och hjärta som etiopiska. Allt annat vore märkligt. Det är i Etiopien hon är född, där hon levt nästan hela sitt liv, där hon skolats till friidrottare, där hon fortfarande har sin träningsbas. Sen bor hon tydligen i Sverige då och då, oklart varför, men det får hon gärna göra. Svensk friidrott har dock ingen som helst anledning att ta åt sig äran för hennes VM-guld - och mediasvansen borde hålla sig för god för sånt här skennationalistiskt viftande. Det är min enkla mening. F ö är jag fortsatt skeptisk mot alla medel- och långdistanslöpare som springer som om mjölksyra inte fanns.