En pinne som värmde

Mjällby-Öster 1-1. Länge sen jag var så nöjd med en poäng. Känslan efter första halvlek var att Mjällby skulle kamma fetnoll, det fanns inga tecken på nåt annat. Inget spel, ingen konstruktivitet från mittfältet, bara långa chansbollar som anfallarna nästan aldrig fick fatt i. Det suckades både tungt och högt och ofta på Strandvallens läktare, kan jag intyga. Öster var förstås inte heller särskilt bra, men ändå oroande mycket bättre än Mjällby. Så långt. Sen hände nåt, som det ibland gör med hjälp av en pausvila. Mjällby kom ut bättre taggat, vann boll oftare, gjorde vettigare saker med den också, låt vara att allt annat hade varit omöjligt. Öster å sin sida gick i 1-0-fällan, försökte nog spela på den bräckliga ledningen. Matchen ändrade karaktär hursomhelst - utan att nånsin lämna torftighetsträsket, det måste sägas. Men det var skönt att Radetinac satte den generöst utdömda straffen till 1-1, befriande skönt för oss som håller på Mjällby. Och 21 poäng efter halva serien är storartat, nu fattas på sin höjd tio till nytt kontrakt.