När skotten föll på Söderkulla

Jaha. Det är så det låter.
En avrättning.
Först en smattrande skottsalva. Sedan ett uppehåll på kanske tjugo sekunder, därpå ytterligare två skott i snabb följd. Som för att försäkra sig om fullbordat verk.
Kvällens mord här på Söderkulla utspelade sig cirka 30 meter från mitt vardagsrumsfönster. Jag såg det inte – men jag lovar, det var illa nog bara att höra. Och ändå inte sensationellt, som händelse betraktat.
Vi har hört det förr i våra kvarter. Skottlossning, mystiska explosioner, bilbomber. Många av oss har fruktat att just detta skulle inträffa. Mordet. Avrättningen. Kulmen på något slags gängkrig som ingen någorlunda vettig människa riktigt kan begripa.
Om det nu var kulmen. Det kan lika gärna ha varit början till mer, är jag rädd.

S E