Landskamp - men ingen match

Sverige-Finland 1-0. Gäsp.
Vänskapslandskamper i fotboll är det tristaste som finns. Fattar egentligen inte hur man får sålt biljetter till möget – är vi så lättlurade, vi fotbollsvänner? Inte ens stjärnorna själva tar ju saken på allvar; Zlatan avstår mer än gärna, Ljungberg gjorde konsekvent detsamma på sin tid. De som ställer upp verkar göra det av pliktkänsla mer än av glädje.
Undantag finns.
Safari spelade verkligen med hela hjärtat mot Finland. Källström likaså. Eddie Gustafsson i buren. Respekt.
Annars var det halvfart eller trekvartsfart över hela linjen, tycker jag. Och hur skall det bli – med dessa förbannade byten som tydligen är bestämda redan på förhand. Sex man ut, sex nya in. Snacka om spelsabotage.
Men det var kul att se Litmanen. Vänskapsmatcher är som gjorda för honom. Inga tacklingar, ingen störande press på bollhållaren, inget riktigt tävlingstempo. Litmanens passningsskicklighet i den halvlek han spelade lyfte onekligen tillställningen.
Något.
Synd att det inte blev oavgjort förresten. Kryss klär liksom den här typen av matcher.

S E