Norge i fjol. Finland i år. Jag trodde Sveriges melodifestival var - ja, typ svensk. Inte längre. Grannländerna vinner, våra egna artister blir statister. Förnedrande för dem, tänker jag. Lönt att ställa upp? Men folket röstar och folket har ju per definition alltid rätt. Exakt varför det blågula folket föredrar Norge och Finland vet jag inte. För övrigt kan det kvitta, Mello är trots allt bara Mello. Flyter i ankdamm, sjunker i ocean. Välkommen 2026 - Danmark. Segergaranti ingår. En slagdänga på temat Hold Kaeft Mand bör räcka, Wrethov eller G:son kan säkert fixa.
*. *. *
I Malmö skrevs ett stycke historia igår. Nästan niotusen människor gick på damfotboll. Nytt publikrekord med råge. Jättekul för tjejerna i FC Rosengård och MFF, minst lika jättekul för Sydsvenskan som i många långa år kampanjat för damfotbollen och nu äntligen fick något som kan liknas vid gensvar. Cupmatchen slutade 1-1, frågan om ”bäst i stan” kvarstår. Liksom frågan om hajp; tillfällig eller bestående? Fortsätter Sydis skriva hela uppslag inför varje match - och det gör man säkert - kan nog intresset hållas någotsånär vid liv. Åtminstone om lagen gör hyggliga resultat.
*. *. *
Själv gick jag på handboll. HK Malmö mot IFK Skövde i ligan. Såg ingen officiell publiksiffra men för ögat max tusen personer, sannolikt färre. Ändå anmärkningsvärt många. Jag menar, utan all draghjälp från lokal media. Som vanligt. Det är ju herrar som spelar, dessutom handboll. Eller hur man nu resonerar i jämställdhetens tidningshus. Nåväl. HK Malmö fortsätter sitt oanade segertåg. 32-27 mot Skövde, befäst andraplats i tabellen. Trots ett tidigt rött kort på Hampus Nygren och senare en skada på Tim Hilding. Bra gjort - igen. Spännande slutspel väntar.
*. *. *
Damen för dagen är Frida Karlsson. När VM i längdskidåkning för första gången introducerade en femmil även på den kvinnliga sidan blev det hon som vann. Och som hon gjorde det! Ledning från start till mål, med blott en smärre överdrift. Två flåsande norskor i ryggen, landsmaninnan Ebba Andersson därtill. Frida Karlsson stod pall. Avvärjde alla attacker, hade krafter kvar till en avgörande stöt på slutet. Otroligt imponerande. Hon som en gång kunde uppfattas som skör, nu urstark. Synd om Ebba A som gick omkull strax före upploppet. Brutalt, så nära en medalj.
*. *. *
I sinom tid ska det som alltid delas ut ett Bragdguld för årets prestation. Redan nu kan man väl konstatera att skiddamerna blir svårslagna. Men vem går först? Ebba Andersson, Jonna Sundling eller Frida Karlsson? Min egen favorit är Sundling. Ett individuellt VM-guld på sprinten lär inte räcka men lägger man till hennes helt avgörande insatser i två olika stafetter kan bragdstämpeln absolut motiveras. Mest sympatiskt vore förstås en delning på tre - men den utvägen ryms kanske inte inom stadgarna för Bragdguldet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar