Besökte Trelleborg igår. På förekommen anledning: handbollscup för 7-åringar, barnbarnet involverad. Hennes klubb är IFK Malmö. Övriga medverkande var HK Malmö, Ystads IF och Stavsten. Sistnämnda arrangörsklubb. Alla med två lag för att tillgodose intresse och efterfrågan. Mängder av knattar och knattor spelar handboll - men i en cup som denna blott fem per lag, inklusive målvakt. Samtidigt på banan alltså. På bytesbänken ytterligare några, med jämnt flöde ut och in. Liten plan, små målburar, generös regeltolkning. Och översvallande entusiasm. Roligt för kidsen, rörande för mormor och morfar.
*. *. *
Kom på mig själv med att sitta och muttra över en avvikelse. Nämligen att Ystad hade enbart killar i sina lag. Alla andra lag var jämnt mixade pojkar/flickor. Orättvist, tyckte gubben i mig. Huvudpersonerna - barnen - kunde inte bry sig mindre. I sjuårsåldern tänker man inte i termer av att killar skulle vara bättre bara för att de är killar. Och i sjuttioårsåldern bör man kanske lugna ner sig och inse den större poängen med handbollsfest för småttingar: ingen är egentligen bättre än den andre, man mäter inte på det sättet, alla är precis lika älskvärda. Lek & lust går före vinst & förlust, inga matchresultat protokollförs.
*. *. *
Jag pratade med en pappa från Ystad och han bekräftade min misstanke: anhopningen av barn som vill prova på handboll är så omfattande att YIF inte behöver mixa några lag. Tjejerna för sig och killarna för sig är det normala. Ystadkidsen får liksom handbollen med modersmjölk och kulturarv, riktigt så är det ju inte i varken Malmö eller Trelleborg. Möjligen nivåanpassar YIF lite tidigare än andra också men det är min gissning - och inte menat som kritik. Var och en blir salig på sin övertygelse, nivåanpassade grupper kan vara en väg ut ur överflödets förbannelse. Givet då ett vuxet ledarskap, barnen till ära.
*. *. *
En blomma till Stavstens HK. Fint arrangemang, ambitiöst aktivitetsprogram för lagen under cupens halvtidsvila. Platsen var Sjövikskolans idrottshall. Nog så rymlig, ändå intim. Sittbänkar och stolar kring händelsernas centrum, ingen läktare i traditionell mening. Gottebord i entrén, från och till ganska välbesökt. Bäst i en morfaders ögon: lagens uppställning för ömsesidigt tack efter varje spelad match. Hands five spelare till spelare, men även till (ungdoms)domarna. Social fostran, vill jag tro att det kallas. Värmande att se. Hoppas alla underbara ungar fick en dag att spara i minnet. Jag fick.
*. *. *
Ikväll har jag upplevt handboll av ett helt annat slag. Fullvuxna pågar, HK Malmö mot OV Helsingborg i SM-slutspelet. Roligt det med. Som kontrast om inte annat. HK vann 30-25, försäkrade sig om 1-0 i bäst av 5-serien. Truls Grötta var som så ofta förr HK:s bärande spelare. Åtta egna mål den här gången, men också mängder av assists. Trams att han inte fick priset som bästa hemmaspelare - sagt med respekt för urstarke mittsexan Hugo Stuivers som fick det. Väl kvalificerad för utmärkelsen var även målvakten Kristian Zetterlund. OV? Kan rimligen bättre. Visar det kanske i returen på torsdag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar