Spaningar i stort och smått

Får man bjuda på några små spaningar denna vackra fredag i mars? Tack. Då kör vi…

*. *. *

Läste en krönika häromdan. Den handlade om fotboll, närmre bestämt om MFF Dam. Krönikören var uppbragt, eller möjligen nedstämd, över publiksiffran vid lagets cupmatch mot Växjö. 320 pers räknades visst in, om jag minns rätt. Den blygsamma uppslutningen fick krönikören att konfrontera alla som säger sig vara MFF-supporters. Är det föreningen de gillar - eller bara herrlaget? Relevant fråga kanske, men med ett för krönikören oskönt svar. Supportrarna gillar antagligen fotboll. Gör ett val där genusperspektivet är underordnat utförandet av själva konstformen. Ingen skugga på damerna, dom gör det bra på sitt sätt. Men herrarna gör det så mycket bättre, på sitt sätt. Ingen jämställdhetskrönikör i världen kan skriva bort elementära fakta, än mindre tukta publiken till kursändring. Och alla antydningar om ett allmänt överskott av mulliga mansgrisar i populationen faller platt; massor av tjejer och kvinnor går på herrfotboll hellre än på damfotboll.

*. *. *

Vill man se det omvända - damerna först, herrarna sen - kan man i tider som dessa avnjuta tv-sändningarna från VM i längdskidåkning. De svenska damerna är verkligen fantastiska. Ebba Andersson, Jonna Sundling, Maja Dahlqvist; guld på löpande band. Alltmedan herrarna stakar sig fram i snömoset bakom de omöjliga norrmännen. Och - nu gissar jag - med lägre tittarsiffror än damerna.

*  *  *

Mot alla odds återkommer Pawel Cibicki på de allsvenska fotbollsarenorna. All min sympati för IFK Värnamo som ger honom chansen. Så agerar en klubb med humana värderingar. Vad det ger återstår förvisso att se. Går det att komma tillbaka från en fyra år lång avstängning? Jag tvivlar starkt - men hoppas innerligt. Fokus nu, Pawel Cibicki. Och lycka till, IFK Värnamo.

*  *  *

Apropå siffror. 75 miljoner amerikaner tycker att Donald Trump är en värdig president. Det kan man kalla problem. Fast ännu hellre katastrof. Kanske inte för USA men för världen. Freden, hoppet, tron. Ärkeknölens tid är här - och värst av allt: ingen vågar eller kan uttrycka vad man innerst inne känner, alla tvingas smöra för bastarden i Vita huset. Sveriges statsminister inkluderad. Om inte? Repressalier. Brutna handelsförbindelser, strafftullar och annat hitte-på. Diplomati under hot, så att säga. Inför en som själv inte verkar veta vad begreppet betyder. Bevare mig väl.

*  *  *

En dam som utmärkt sig i veckan är Rihaneh i Svt-programmet Morgonstudion. Rihaneh har hand om sporten, men inte alltid om sin egen tunga. På sitt bord den här gången hade hon bland annat ett inslag om Viktor Gyökeres lyckade comeback i portugisiska fotbollsligan. Bilder visades på hans två mål i matchen, varpå en fnittrande Rihaneh sammanfattade bravaden med ”det var inte illa pissat”. Hade hon åtminstone sagt pinkat - men nej, pissa kändes väl tuffare. Kvinnliga programledare i tv kommer undan med sånt, manliga inte. Ärligt: vad är det för stolpskott Morgonstudion kvoterar in? Jag säger bara: Jan Lorentzon, kom tillbaka. Lorentzon vem? undrar kanske du som är under 60. Svar: Telegram-Janne i tv-sportens ungdom. Saklig, korrekt, knastertorr. Salig i åminnelse, saknad.

*  *  *

I morron final i Mello. Jag tillhör inte målgruppen. Ej heller intresseklubben. Men titta ska jag. Av rent okynne. Och något slags diffus princip om att den som inte fluktat har han får gå med rumpan bar. Utan åsikt, helt offside i eftersnacket. Det vill man ju inte. Det vore heller inte jag, antyder mina belackare. Så med brallorna uppe säger jag redan nu: heja Maja Ivarsson, du är bäst. Dessutom lite mumsigare än Måns.