Luxemburg-Sverige 1-0. Tagen ur en villfarelse. Lite så är känslan direkt efter matchen. Jag trodde ju att Sverige fått ordning på sitt fotbollslandslag - och så kommer ett återfall bortom skamgränsen. Nej, det var ingen tävlingslandskamp. Ja, vi saknade Gyökeres och Kulusevski. Men ingenting ursäktar bristen på engagemang, den var fan i mig iögonfallande från bänk till plan. Det enda vi hade var - tur. Luxemburg borde vunnit 3- eller 4-0, det hade bättre speglat skeendet.
*. *. *
Sverige gjorde en svag första halvlek och otroligt nog en ännu sämre andra. Inget av alla byten gav positiv effekt. Inte en enda målchans skapades. Och försvaret, det gamla sorgebarnet, överrumplades gång på gång av ett landslag som rankas nr 92 i världen. Ovanligt lätt att sätta betyg på de svenska spelarna: en 3a till Olsen i buren, alla de övriga 1. Och där inkluderar jag förbundskaptenen med assistenter. Alla som satt sig igenom matchen i närmast demonstrativ likgiltighet.
*. *. *
Kul för Luxemburg att få vinna en fotbollslandskamp. Det händer nästan aldrig. Laget var dock bättre än både ranking och rykte - men det kan förvisso ha berott på motståndet. Blåbäret ikväll var blågult. Oprofessionellt att uppträda så slappt inför massa tillresta fans. Hoppas det var en tillfällighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar