Dådet i Örebro. Terror eller inte terror? Diskussioner under uppsegling, skilda uppfattningar bland krönikörer och kolumnister i tyckareliten. Man måste vara juridiskt kunnig för att hänga med - terrorbrott i lagens mening är snåriga saker. Här har vi dessutom ett fall där verkligheten provocerar myten. Dödsoffer med invandrarbakgrund, svensk gärningsman. Ponera att det varit tvärtom. Då, vågar jag påstå, hade terrorkortet dragits direkt från höften och aldrig ifrågasatts.
*. *. *
För övrigt tar det emot att spekulera. Utredning pågår. Sorg pågår. Anhöriga lider. Den älskvärda staden Örebro är i chock. Man letar inte syndabockar eller orsakssamband i vakuumet mellan sår och läkning, det vore alltför respektlöst mot de närmast drabbade. Dit även all skolpersonal måste räknas. Hjärtskärande att vår viktigaste institution blir skådeplats för ondskan; där vi lär oss om livet, där vi grundar vår framtid. Där vi är i beundransvärda lärares trygga händer. Där händer detta.
*. *. *
Det kommer kanske en dag för saklig analys. Utvärdering, politisk självrannsakan. Det får ta sin tid. Kort bara: vansinnesdådet inträffar mitt under pågående paradigmskifte. I de hårda tagens Sverige. I det Sverige som helt ogenerat ställer Vi mot Dom. Som betaler för att Dom ska lämna landet. Som har en regering, styrd av ett parti med människors olika värde som politisk affärsidé. Hur många sovande björnar väcker ett sådant Sverige? Vågar knappt tänka på svaret. Nog för nu, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar