Åter till idrotten…

Sport igen. Hög tid, känner jag. Bloggen heter trots allt Sportperspektiv och kanske borde man passa sig för att skriva om saker och sammanhang man inte riktigt begriper. Vilket jag ändå envisas med att göra då och då, inte minst under de senaste dagarna. Ska försöka ransonera mig framöver. Lyckas förmodligen inte, har verkligen intentionen men tvivlar på förmågan. Man är den man är, helt enkelt. Människa. Till åren kommen, i den meningen obotlig. Drag av besserwisser har jag säkert också, vem har inte? Räds dock inte tvära kast. Livet måste gå vidare, idrott kan vara en väg ut ur beckmörker.

*. *. *

Helgen som gick kollade jag på handboll. Herrarnas cupslutspel i Halmstad, semifinaler och final. Ystad IF vann och jag blev så imponerad. Vilket lag gamla fina YIF har! Nästan lite särklassigt i ligan, dito i cupen. En mix av ärrade veteraner och unga framtidshopp, mest det förstnämnda. Ganska få är under 30, många av de bärande spelarna en bra bit över. Kvittar: YIF ser ungt ut. Sprudlar av spelglädje, springer handboll. Playmakern Julius Lindskog Andersson driver tempot - och han gör det bättre och snabbare än någon annan. En briljant spelare som sällan får det erkännande han förtjänar.

*. *. *

Finalen blev odramatisk. Ystad var i alla delar lite för bra för Önnered. 34-28, 20-13 redan i paus. Som alltid jämn spridning på målskyttet i YIF. Man är liksom inte beroende av en eller två, man har ett koppel av spelare som bidrar. Från distans, från kanterna, från mittsex där Anton Månsson fortfarande har stjärnglans (och Jonathan Wilthorn kompletterar med den äran). YIF känns komplett, bra rustat överallt. Även på tränarsidan: Oskar Carlén matchar laget brett och metodiskt, luftar ungdomarna när tillfälle ges. Inte så mycket just i cupen dock. Pokalen först och främst, rutin före rookies.

*. *. *

Det går så klart att rubba Ystad IF. Eller i vart fall hota. OV Helsingborg visade det i semifinalen. Bara ett mål back med enstaka minuter kvar - men kanske var det ett skenbart moment av spänning, YIF verkade inte besväras. Tre snabba och matchen var körd, 34-30. Kul ändå med OV. Säsongens stora sensation i handbolls-Sverige. Åtta raka nu utan förlust i ligan, slutspel inom räckhåll. Det såg man inte komma. I cupen blev det brons. Seger över Alingsås efter s k shootout’s, en variant till straffavgörande. Taskig mot målvakterna, tycker jag. Svårt rädda skott från 1,5 meter, lättare från 7.