Förlåt om jag är tjatig men hellre det än att jag gör en Heidi Avellan. Alltså. Alla vet vad som hände i Örebro i tisdags. Alla utom Heidi Avellan. Sydsvenskans politiske chefredaktör lyckas med konststycket att skriva en lördagskrönika om något helt annat. Hur är det möjligt? Vad beror ett dylikt haveri på? Tillåt mig spekulera. 1. Ren okunskap; Avellan hänger kanske inte med i nyhetsflödet? 2. Ren otur; fel krönika råkade bli publicerad. 3. En medveten förminskning av själva händelsen. 4. Ett långtgående läsarförakt.
*. *. *
Fler alternativ kommer jag tyvärr inte på. Och punkterna 1 och 2 kan nog uteslutas, är jag rädd. Återstår gör då bara det mest obehagliga: Heidi Avellan tycker inte att värsta massakern i modern svensk kriminalhistoria är något att lördagskrönikera om. Det finns viktigare saker, angelägnare ämnen än det aktuella tillståndet i Sverige. Jag vet inte hur många som håller med - eller hur många som överhuvudtaget läser Avellan’s lördagskrönikor. Jag gör. Ibland ända till slut. Idag gav jag upp redan på rubriken. Och efter att ha kollat tre gånger för att övertyga mig själv: nej, inget om Örebro. Sydsvenskan Opinion vänder blad. Utan skam. Jag tar den sekundärt.
*. *. *
Om gärningsmannen i Örebrodådet läser jag att han suttit bakom en dator och radikaliserats till vanvett. Jag läser också om barnmördare, rekryterade på digitala plattformar. Om robotar som stjäl jobb från livs levande människor. Vad ruggigt sker, sker via nätet. Hur fan blev det såhär? Hög tid att dra i bromsen. Världen behöver inte mer av teknikutveckling nu. Världen behöver teknikavveckling. Den som kan ombesörja det förtjänar Nobels fredspris. Om jag skojar? Inte mycket. Jag hade förstås blivit av med bloggen på kuppen men herregud: vad gör man inte för att knäcka gäng och annat skit i tiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar