torsdag 4 april 2019

Vila i frid, Josefin Nilsson

Jag har, som alla andra, sett dokumentären om Josefin Nilsson. Spontant kan jag inte låta bli att undra: vad hände med "vila i frid"? Dessa bevingade ord vid en människas bortgång - betyder de ingenting? Eller är allmänintresset av profilerade artisters levnadsöden så mycket viktigare? Vem har sagt det? Josefin Nilsson? Tror jag inte. Hon var en av mina personliga favoriter på 90-talet - eller rättare sagt: Ainbusk Singers tillhörde mina personliga favoriter. Gruppen, laget, kvartetten. Deras musikalitet, deras gotländska klang, deras genombrottslåt Lassie. Att Josefin Nilsson snart blev större än gruppen säger nog mer om branschen än om just hennes talang. Hon var yngst, hon var vackrast, hon hade en utstrålning som tilltalade män med inflytande. Josefin Nilsson fick filmroller, gjorde även något enstaka skivalbum, blev stjärna i eget namn. Parallellt med karriären i Ainbusk, som möjligen sattes på paus ibland men aldrig upphörde helt. Privat tycktes Josefin Nilsson vilja vara - privat. Ingen Wahlgrentyp. Ingen Läckbergtyp. Inga utvikningar i media, inga offentliga tårar, inga stridsrop på moralväktarnas barrikader. Ändå blev hon omskriven som få i mitten av 90-talet. Och det var det som kom tillbaka nu i dokumentären: åren med den upphöjde Dramatenskådespelaren. Kärlekskraschen, övergreppen, hotelserna, den totala misären. Skådespelaren dömdes i domstol. Tre månaders fängelse i tingsrätten, ändrat till villkorligt i hovrätten. Josefin Nilsson dömdes också, i den meningen att hon fick ärr för livet. Man kan tycka mycket om detta med brott & straff, men en sak är säker: en domstol har att beakta helheten och eventuella omständigheter i komplicerade rättsfall, en dokumentär kan nöja sig med att vara partsinlaga. Det räcker för somliga. Camilla Läckberg t ex. Deckardrottningen säger sig - apropå skådespelaren ifråga - sakna forna tiders skampåle. Offentlig stening liksom. Yrkesförbud. 25 år efter begånget brott. Kan inte säga att hennes åsikt imponerar. Vid forna tiders skampåle placerades även kvinnor vars liv och leverne ansågs "otuktigt". Gammeldags moral förebygger knappast mänskliga tragedier, primitiv hämnd löser inga gåtor. Jo, möjligen i deckare men inte i det verkliga livet. Vila i frid, Josefin Nilsson.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar