Ulf Larsson, mer än bara fotbollstränare

Gripande minnesord om bortgångne fotbollstränaren Uffe Larsson i Sydis idag, signerade tidningens förre sportchef Åke Stolt. Såg också att TFF:s spelare bar sorgband i gårdagens cupmatch mot Östersund. Det var ju där, i Trelleborgs FF, Ulf Larsson hade sin kanske bästa tid som tränare. I alla fall sin mest uppmärksammade, rent medialt. Larsson, tillsammans med parhästen Anders Grimberg, tog nämligen TFF till allsvenskan. Det gav eko i spalterna och viss stjärnstatus åt den ytterst ansvarige. Nu tror jag inte att Uffe Larsson brydde sig det minsta om personlig stjärnstatus - eller om personlig bitterhet, för den delen. Sånt var mot hans natur. Annars fanns s a s läge: kort efter succén med TFF fick han lämna klubben, ingen begrep riktigt varför. Själv träffade jag honom vid ett enda tillfälle och det var några år senare. Då presenterades Ulf Larsson - efter en vända i Danmark - som ny tränare för den andra Trelleborgsklubben, anrika IFK. En bit ner i seriesystemet men det kvittade för Larsson. Fotboll som fotboll, tränaridéer som tränaridéer, obruten entusiasm. Uffe Larsson var nog den mest lättintervjuade person jag nånsin mötte under min tid på lokalsporten. Så öppen och rak, så vänlig och chosefri. Han pratade, jag skrev - och minns att jag tänkte: vilken himla go kille, blir han aldrig otrevlig? Vissa människor kan man faktiskt inte föreställa sig som otrevliga. Ulf Larsson var en av dem. Tragiskt att inte Ödet bryr sig.