Tunt manskap, tung seger

Lugi-HK Malmö 23-24. Som mot Ystad häromsistens: tredje gången gillt för HK. Även mot Lugi spökade ju två tidigare förluster under säsongen och just därför låg den här segern s a s i korten. Skånelagen är i grunden så pass jämna att tre raka åt ena eller andra hållet nästan kan uteslutas. Enkelt var det förstås inte igår: HK ledde med fem drygt fyra minuter kvar, ändå blev det tajt på slutet. Lugi viker aldrig ner sig, allra minst i ett prestigemättat derby. Respekt för det. Samtidigt starkt av HK att hålla undan och knipa de blytunga poängen. Trots bara sju spelare, höll jag på att säga. Nä, men ungefär så många - eller få, snarare - gick han runt på i anfallet, tränare Tönnesen. Den här gången blev det "rätt", laget vann ju. Men i längden tror jag HK förlorar på att hålla bänken kort. Det har jag skrivit förr - och skriver gärna igen. Kul att Linus P glänste och gjorde hela nio mål, hans säsong har annars varit rätt blandad. Mindre kul att Lönn återföll i periodiska systemet: fyra mål men desto fler missar. Plus tre utvisningar, lika med rött kort tidigt i andra halvlek. Jag uppskattar verkligen Lönns fighting spirit, laget behöver den. I något sånär ordnade former dock. Övertändning stjälper mer än det hjälper och där balanserar den gode Lönn då och då på slak lina. Kanske ytterligare en anledning för HK Malmö att fördela speltid på lite fler pjäser. Sagt med all respekt för Stian Tönnesen som är coach i resultatbaserad elitidrott, till skillnad från mig som bara tycker till u p a.