2017 i tacksamt minne

Årsskifte. Igen. Minnen att sortera, perspektiv att begrunda. Detta att tid går så rasande fort när man kommit upp i åren. Att utrymmet liksom krymper, att man tycker sig ana ett näraliggande målsnöre. Usch, man får slå bort sådana tankar. Annars kan man bli ledsen på riktigt, som min mor brukade säga. Positiva bilder är nyttigare - och jag behöver inte anstränga mig för att omfamna dem. Det hände så mycket på det personliga planet, året som gick: vi flyttade till ett alldeles nytt och spännande område, vi blev två pensionärer i familjen (välkommen, min kära hustru), jag är ganska säker på att vi dessutom kunde fira 30 år som gifta. Och då har jag ändå inte nämnt de verkliga höjdpunkterna: dotterns sagobröllop med prins Gino, barnbarnets ankomst till världen. Världsläget orkar jag inte tänka på just idag, det känns för stort och obegripligt. Tänker heller inte komma med några utfästelser eller löften, den tiden har varit. Men jag kan berätta att festskruden ligger framme, samma som alltid: rödrosa hatt, helrosa skjorta, knallröd slips. Man får inte vá grå på årets sista dag, då kan man bli kallad mus. Gott Nytt År där ute, glöm inte att skänka en tanke åt alla som inte har nån att skåla med.