Rubbet klart efter hälften...

Nära nog hälften av handbollsligan avverkad - och nej, jag tänker inte slå mig för bröstet för att mitt förhandstips verkar någorlunda lyckat. Av mina åtta slutspelslag ligger bara Hammarby utanför (till förmån för Guif), i bottenslammet skiljer några inbördes placeringar här och där från det förutsägbara. Inte en överraskning så långt ögat når...det närmaste skulle väl i så fall vara att Guif hävdat sig så väl. Urtrist att serien är delad, att slutspelsoktetten redan blivit cementerad. Möjligen bör man lägga in en svag reservation för att Hammarby kan ta upp jakten: nio poäng efter nu men med överkomligt program framöver, bl a dubbelmöten mot hopplösa HIF Karlskrona. Sistnämnda är som bekant mitt och hela ligans olycksbarn. Så gediget ostrukturerat, så totalt okvalificerat för högsta serien. Kanske inte namn för namn, men som lag. Och i självbilden: inför gårdagens match mot HK Malmö läste jag i Sydöstran - oklart för vilken gång i ordningen - en spelarintervju på temat "får vi bara till det kan vi rubba alla lag". Men herregud. Gör det då. Någon gång. Detta papegojtjafs är ju patetiskt. Jag ska inte slå statistiken i nyllet på HIF Karlskrona, klubben har säkert koll. Men låtsas liksom inte om den. Publiken gör däremot. Lite över 500 igår, ett mycket mänskligt bottenrekord. Tålamod tryter, bluffar genomskådas. HK Malmö vann förresten med 32-25 och har väl nästan blivit "bäst i klassen" (jämte Kristianstad) på att inte skänka bort några poäng till bottenlagen. Vem vet, kanske blir det där SM-guldet ordförande Rasmusson brukar sjunga om vid varje hemmamatch snart nog mer än en skojig trudelutt. Utopiskt känns det inte, även om Kristianstad fortsatt får gälla som huvudfavorit.