Gediget "städjobb" av HKM

HK Malmö-Hammarby 31-25. En match som belyste handbollsligans dilemma: skillnaden mellan topp åtta och övriga sex lag. Den är gigantisk - och förödande. De bättre lagen k-a-n inte förlora mot de sämre. Inte på halvfart, inte på kvartsfart, inte ens med slapp inställning. Eventuella undantag är just undantag och ytterst sporadiska. Man kan fundera kring vad det gör med publikintresset. Hur lockande är det att gå på match när utgången är given redan före avkast? Det kryllar av sådana matcher i handbollsligan och denna var alltså ett typexempel. HKM kunde vila Linus Persson, laborera lite med anfallsformationerna, ta i vid behov. Och i princip leka hem två poäng. Hammarby motsvarade sin tabellplacering - med råge. Tempofattigt, oinspirerat, faktiskt genomuselt i första halvlek. Viss uppryckning i andra, nåt annat var inte möjligt. Jag som trodde att Bajen kunde bli att räkna med i år...men det var förstås innan jag sett stjärnvärvningen Patrik Fahlgren. Det han visade ikväll var mest ointresse, som om handboll inte längre är särskilt kul. Vilket däremot Fredrik Petersen i HKM verkar tycka. Tio mål (bara en straff) är bra gjort, även mot mediokert motstånd. 775 åskådare är också bra, i förhållande till nämnda förutsättningar. När jag cyklade hem slog det mig f ö att detta Hammarby förmodligen är det minst dåliga laget i ligans bottenskrap. Ingen upplyftande tanke precis.